Anu Lahtinen (vita professionalis)

Jordtransaktioner, köns- och ståndspositioner i Finland under 1400-talet

Marita von Weissenberg har hjälpt mig korrigera detta inlägg, som ursprungligen blev skrivet för ett forskarmöte i Kungälv (december 1998).

Min presentation kommer att behandla några frågor som knyter sig till min magisteravhandling som jag skriver vid Åbo universitet. I min avhandling studerar jag jordtransaktionerna i sydvästra Finland under 1400-talet. Det är först och främst köns- och ståndspositionerna som intresserar mej. Frågor om könets och ståndets betydelse är enligt min mening knutna till varandra och till frågor om ätternas inflytelse samt de ekonomiska systemen i det medeltida finska samhället.

Relativt många av de förhållandevis få finska medeltidsurkunder har med jordegendom att göra. Detta understryker betydelset av jordägandet i det medeltida samhället. Dokumenten behandlar oftast sydvästra Finland. De är inte entydiga; de ger bristfälliga uppgifter om transaktioner, aktörernas stånd och samhälleliga relationer. Det kan till och med vara svårt att bestämma vilken slags transaktioner de egentligen handlar om. Bakom jordaköpen och -byten kan det döljas pantsättningar, arvsrättsfrågor och försörjningkontrakt som inte alltid uttalas i dokumenten.

I Italien har historikern Giovanni Levi gjort liknande anmärkningar om 1600-talets bondesamhälle. Levi kritiserar t.ex. Alan Macfarlane för påståendet att livlig spekulation på jord skulle automatiskt innehålla kapitalistiska jordmarknadsidéer. I stället föreslår han att äldre tiders samhällen inte var stabila men inte heller kapitalistiska. Jordaköpen är en del av överlevnadsstrategier i samhället där individerna är underordnade olika netvärk.

Svenska rikets medeltida lagar - som gällde också i Finland - understryker släktens inflytelse över jordegendomar. Fast maken förvaltar över sin hustrus egendom, låter lagen honom inte sälja hennes ärvda jord utan hennes samtycke. Släktingar har rättigheten att köpa arvsjorden om den skall säljas bort, och de har rätten att beklaga sig över olagliga jordtransaktioner.

I vilket fall som helst ger lagtexten inte särskilt mycket behandlingsutrymme för kvinnor, som är omyndiga innan dom blir änkor och får plötsligt bestämma för sig själva. Den officiella makten ges åt mannen, och det verkar vara släktens eller hushållets fördel som gäller. Det var ett hierarkist samhälle med levnadsvillkor som skiljer sig från dagens samhälle. Några dokumentgrupper har redan studerats av andra historiker, som påpekar kyrkliga och adliga strategier bakom övergången av jordagods.

När jag började studera diplomen - vilket jag gjorde efter att ha studerat lagen i några mindre avhandlingar - ställde jag först följande frågor: Skiljer kvinnornas och männens positioner sig från varandra? Vilken betydelse hade deras handlingar i dessa sammanhang? Svaren till den första frågan är 'ja'. Kvinnor och män hittas i källor i olika antal och de har olika positioner som jag anser vara hellre könsspecifika än ståndsspecifika. Kvinnor hade ett större behandlingsutrymme än lagen strikt tolkat skulle tillåta.

Detta är ingen överraskning - det var vardagslivets villkor, inte lagstiftningens teori, som gällde i vardagslivet. Enligt min mening var den officiella och ekonomiska makten i alla fall i manliga händer. I materialet som jag genomgått hittas kvinnan i ungefär vart tredje dokument. Oftast är hon i bakgrunden. Gifta och ogifta kvinnor framträder oftast när de ger sitt samtycke för att männen (fadern/brodern/maken) kan sälja deras jord. Också barn och andra släktingar uttrycker ofta sitt nöje över transkationen. Samtycket kan ha varit formellt, men det krävdes ändå.

När det gäller jordabyte och jordaköp, i ca var åttonde dokument deltog kvinnan i försäljningen av jordagods. Ofta gällde det änkor men också hustrur. Kvinnor kunde ta hand om jordtransaktioner om män var frånvarande eller döda. Det spelade inte en så stor roll vem som faktiskt tog hand om själva processen, om agerandet var alla till nytta. Jag anser alltså att det var kontinuiteten och överlevnadet av hushållet som gällde. Det har pratats mycket om änkor och deras position. Preliminärt skulle jag anse att änkor agerar främst som tillfälliga förvaltare, representanter för jordagods eller hushåll som tillfälligt inte hade manliga förvaltare.

För mej verkar t.ex. enkönsmodellen av Thomas Laqueur vara en användningsbar förklaring för kvinnornas olika positioner som ogifta, gifta eller änkor. Hans hypotes är att kvinnor anses vara någorlunda ofullständiga män, men inte helt oförmögna att agera i officiella sammanhang. Detta kan förklara hur de då och då kunde ta hand om "manliga" ansvarsområden. Kvinnan sågs i relation till männen som befann sig omkring henne. Genom att ha varit hustru kunde hon förvalta över egendomen efter att ha blivit en änka.

I jordabyten och -köpen kan skillnaden mellan det kvinnliga och manliga agerandeutrymmet ses klart. Det är både män och kvinnor som säljer, byter och ger bort jordagods. Men i de hundratals dokument från 1400-talet finns det bara ett fåtal kvinnor som köper jordagods. Dessutom agerar abbedissan av klostret i Nådendal några gånger i klostrets jordtransaktioner. Kvinnor deltar inte i aktiv spekulation i jord, vilket illustrerar männens och kvinnornas olika relation i jordförvaltning.

Flera finska och svenska historiker har påpekat att kvinnor som agerade självständigt var inte nödvändigtvis lyckligt självständiga, såsom vissa andra historiker vill påstå. Ibland verkar kvinnorna ha varit tvugna att sälja jord för att få någon slags nytta av egendomen - för att undvika fattigdom och elände. För en ensamstående änka verkar det ha varit socialt och ekonomiskt svårt att ensam ta hand om sin jordegendom. En annan intressant fråga är om kvinnans och mannens jordegendom utnyttjades på olika sätt.

På grund av tidigare forskning verkar kvinnan ha ärvt mindrevärdiga och mer splittrade jordspaltar - hon ärvde endast hälften av manslottet. Kvinnornas ärvda jord säljs ganska ofta i dokumenten. Kanske användes hennes jordstycken i jordpolitik för att förbättra hushållets ekonomiska position, medan mannens möjligen större jordagods kvarhölls.

När det gäller arvet, garanterade lagen manliga personer försteg framför de kvinnliga. Englit t.ex. Hedda Gunneng och Finlands medeltidsurkunder ärvde kvinnan ibland broderslott jord, d.v. att hon ärvde lika mycket som de manliga arvingar. Gunneng anser att kvinnans arvslott kunde ökas för att knyta sociala förbindelser - t.ex. fördelaktiga giftermål - som gav ökad makt åt släkten. Jag anser att det gäller ett hierarkiskt samhälle där kvinnan var relativt underordnad männen av sitt stånd både på de officiella och ekonomiska planen.


		Anu Lahtinen VITA PROFESSIONALIS > Studia
English Svenska Media Studia Opera Magistra Curriculum Vitae Vita historica Vita professionalis		MAGISTERAVHANDLING, KORT PRESENTATION Jordtransaktioner, köns- och ståndspositioner i Finland under 1400-talet Marita von Weissenberg har hjälpt mig korrigera detta inlägg, som ursprungligen blev skrivet för ett forskarmöte i Kungälv (december 1998). Min presentation kommer att behandla några frågor som knyter sig till min magisteravhandling som jag skriver vid Åbo universitet. I min avhandling studerar jag jordtransaktionerna i sydvästra Finland under 1400-talet. Det är först och främst köns- och ståndspositionerna som intresserar mej. Frågor om könets och ståndets betydelse är enligt min mening knutna till varandra och till frågor om ätternas inflytelse samt de ekonomiska systemen i det medeltida finska samhället. Relativt många av de förhållandevis få finska medeltidsurkunder har med jordegendom att göra. Detta understryker betydelset av jordägandet i det medeltida samhället. Dokumenten behandlar oftast sydvästra Finland. De är inte entydiga; de ger bristfälliga uppgifter om transaktioner, aktörernas stånd och samhälleliga relationer. Det kan till och med vara svårt att bestämma vilken slags transaktioner de egentligen handlar om. Bakom jordaköpen och -byten kan det döljas pantsättningar, arvsrättsfrågor och försörjningkontrakt som inte alltid uttalas i dokumenten. I Italien har historikern Giovanni Levi gjort liknande anmärkningar om 1600-talets bondesamhälle. Levi kritiserar t.ex. Alan Macfarlane för påståendet att livlig spekulation på jord skulle automatiskt innehålla kapitalistiska jordmarknadsidéer. I stället föreslår han att äldre tiders samhällen inte var stabila men inte heller kapitalistiska. Jordaköpen är en del av överlevnadsstrategier i samhället där individerna är underordnade olika netvärk. Svenska rikets medeltida lagar - som gällde också i Finland - understryker släktens inflytelse över jordegendomar. Fast maken förvaltar över sin hustrus egendom, låter lagen honom inte sälja hennes ärvda jord utan hennes samtycke. Släktingar har rättigheten att köpa arvsjorden om den skall säljas bort, och de har rätten att beklaga sig över olagliga jordtransaktioner. I vilket fall som helst ger lagtexten inte särskilt mycket behandlingsutrymme för kvinnor, som är omyndiga innan dom blir änkor och får plötsligt bestämma för sig själva. Den officiella makten ges åt mannen, och det verkar vara släktens eller hushållets fördel som gäller. Det var ett hierarkist samhälle med levnadsvillkor som skiljer sig från dagens samhälle. Några dokumentgrupper har redan studerats av andra historiker, som påpekar kyrkliga och adliga strategier bakom övergången av jordagods. När jag började studera diplomen - vilket jag gjorde efter att ha studerat lagen i några mindre avhandlingar - ställde jag först följande frågor: Skiljer kvinnornas och männens positioner sig från varandra? Vilken betydelse hade deras handlingar i dessa sammanhang? Svaren till den första frågan är 'ja'. Kvinnor och män hittas i källor i olika antal och de har olika positioner som jag anser vara hellre könsspecifika än ståndsspecifika. Kvinnor hade ett större behandlingsutrymme än lagen strikt tolkat skulle tillåta. Detta är ingen överraskning - det var vardagslivets villkor, inte lagstiftningens teori, som gällde i vardagslivet. Enligt min mening var den officiella och ekonomiska makten i alla fall i manliga händer. I materialet som jag genomgått hittas kvinnan i ungefär vart tredje dokument. Oftast är hon i bakgrunden. Gifta och ogifta kvinnor framträder oftast när de ger sitt samtycke för att männen (fadern/brodern/maken) kan sälja deras jord. Också barn och andra släktingar uttrycker ofta sitt nöje över transkationen. Samtycket kan ha varit formellt, men det krävdes ändå. När det gäller jordabyte och jordaköp, i ca var åttonde dokument deltog kvinnan i försäljningen av jordagods. Ofta gällde det änkor men också hustrur. Kvinnor kunde ta hand om jordtransaktioner om män var frånvarande eller döda. Det spelade inte en så stor roll vem som faktiskt tog hand om själva processen, om agerandet var alla till nytta. Jag anser alltså att det var kontinuiteten och överlevnadet av hushållet som gällde. Det har pratats mycket om änkor och deras position. Preliminärt skulle jag anse att änkor agerar främst som tillfälliga förvaltare, representanter för jordagods eller hushåll som tillfälligt inte hade manliga förvaltare. För mej verkar t.ex. enkönsmodellen av Thomas Laqueur vara en användningsbar förklaring för kvinnornas olika positioner som ogifta, gifta eller änkor. Hans hypotes är att kvinnor anses vara någorlunda ofullständiga män, men inte helt oförmögna att agera i officiella sammanhang. Detta kan förklara hur de då och då kunde ta hand om "manliga" ansvarsområden. Kvinnan sågs i relation till männen som befann sig omkring henne. Genom att ha varit hustru kunde hon förvalta över egendomen efter att ha blivit en änka. I jordabyten och -köpen kan skillnaden mellan det kvinnliga och manliga agerandeutrymmet ses klart. Det är både män och kvinnor som säljer, byter och ger bort jordagods. Men i de hundratals dokument från 1400-talet finns det bara ett fåtal kvinnor som köper jordagods. Dessutom agerar abbedissan av klostret i Nådendal några gånger i klostrets jordtransaktioner. Kvinnor deltar inte i aktiv spekulation i jord, vilket illustrerar männens och kvinnornas olika relation i jordförvaltning. Flera finska och svenska historiker har påpekat att kvinnor som agerade självständigt var inte nödvändigtvis lyckligt självständiga, såsom vissa andra historiker vill påstå. Ibland verkar kvinnorna ha varit tvugna att sälja jord för att få någon slags nytta av egendomen - för att undvika fattigdom och elände. För en ensamstående änka verkar det ha varit socialt och ekonomiskt svårt att ensam ta hand om sin jordegendom. En annan intressant fråga är om kvinnans och mannens jordegendom utnyttjades på olika sätt. På grund av tidigare forskning verkar kvinnan ha ärvt mindrevärdiga och mer splittrade jordspaltar - hon ärvde endast hälften av manslottet. Kvinnornas ärvda jord säljs ganska ofta i dokumenten. Kanske användes hennes jordstycken i jordpolitik för att förbättra hushållets ekonomiska position, medan mannens möjligen större jordagods kvarhölls. När det gäller arvet, garanterade lagen manliga personer försteg framför de kvinnliga. Englit t.ex. Hedda Gunneng och Finlands medeltidsurkunder ärvde kvinnan ibland broderslott jord, d.v. att hon ärvde lika mycket som de manliga arvingar. Gunneng anser att kvinnans arvslott kunde ökas för att knyta sociala förbindelser - t.ex. fördelaktiga giftermål - som gav ökad makt åt släkten. Jag anser att det gäller ett hierarkiskt samhälle där kvinnan var relativt underordnad männen av sitt stånd både på de officiella och ekonomiska planen.